Carl Fredrik Liljevalch jr

Carl Fredriks efterlämnade jättearv gjorde det möjligt att bygga vår konsthall. Läs om en generös storkapitalist som utvecklade företag i en rasande takt och inte minst frotterade sig med 1800-talets konstnärskändisar.

Liljevalchs konsthall är uppkallad efter den framgångsrike affärsmannen Carl Fredrik Liljevalch jr (1837-1909). Vad han själv skulle ha tyckt om det hela får vi aldrig veta eftersom initiativet till konsthallen togs efter hans död. Den supermoderna byggnaden på Kungliga Djurgården uppfördes nämligen med hjälp av pengar som blev över i hans bouppteckning.      

Carl Fredrik jr:s liv sammanfaller också med Sveriges omvandling från bondesamhälle till industriland - en utveckling där han spelade en framträdande men idag nästan bortglömd roll.   

Om Carl Fredrik Liljevalch jr hade funnits bland oss idag hade han säkerligen varit väl synlig i finanstidningar och ekonominyheter. Karriären omfattade uppdrag som verkställande direktör vid företag inom gruv- och malmnäringen. Han verkade dessutom som ombud för de stormrika brittiska finansiärer som pumpade in kapital i Sverige under senare delen av 1800-talet.  

Entreprenörssläkten Liljevalchs

Carl Fredrik jr föddes i Stockholm den 29 juli 1837. Familjen bestod av fadern Carl Fredrik, entreprenör och affärsman, modern Margareta de la Rose samt 10 barn varav endast sex stycken uppnådde vuxen ålder. De bodde under en period på adress Ferkens gränd vid Skeppsbron, och sedan nästan trettio år vid Folkungagatans slut, strax intill faderns träförädlingsrörelse vid Tegelviken.   Från slutet av 1840-talet vistades den stora familjen ofta på Gotland, där fadern engagerat sig i Myrodlingsbolaget.  

Den Liljevalchska klanen, även utanför Carl Fredrik seniors egen familj, var näst intill frenetiskt företagsam. Med en nedärvd entreprenörsanda, internationella kontakter och intresse för finanser, rederinäring och skogshantering formade sönerna, inklusive Carl Fredrik jr, sina egna karriärer.  

Gemensamt för både den yngre och äldre generationen Liljevalch var att de helst inte ville rikta uppmärksamhet mot sina egna personer, trots deras stora insatser för svenskt näringsliv och engagemanget i arbetstagarna.

Från Visby till Londons bankvärld

Carl Fredrik jr sattes i skola Visby men hans första anställning ordnades hos en av faderns affärsbekantai Stockholm,  nämligen tidningsmannen, liberalen och entreprenören Lars Johan Hierta (1801-1872) - numera kanske mest känd som Aftonbladets grundare. Carl Fredrik jr tog, liksom sin far, djupt intryck av Hiertas inställning till entreprenörskapet: pengarna skulle tjänas på affärer som var nyttiga för Sverige och vinsten användas till att förstärka näringslivet och förbättra levnadsvillkoren för dem som utförde arbetet.  

Efter något år hos Hierta flyttade den unge Carl Fredrik jr till England för vidare skolning inom affärsvärlden. Här arbetade han under flera år åt den välkända bankfirman Thomson, Bonar & Co som investerade i den norrländska sågindustrin. I London lärde han känna flera betydande personer i engelska finanskretsar.

Järnvägsinitativ och "malmdille"

När det var dags att flytta hem till Sverige placerade firmans chef - som uppmärksammat svenskens potential - Carl Fredrik jr vid Bergviks sågverk i Hälsingland. År 1868 utnämndes han till disponent vid Bergvik & Ala, 1872 blev han VD för Klotenverken och 1883 accepterade han uppdraget som VD för nybildade Grängesbergs Grufve AB - som utvecklades till Grängesbergsbolaget - samt dotterbolaget TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund Järnvägar). Enligt Liljevalch jr själv hade han någonstans längs vägen drabbats av "malmdille".  

Carl Fredrik jr hade tidigt konstaterat att en förutsättning för utvecklingen av svensk industri var effektiva järnvägskommunikationer. Inom landet fanns varken kapital eller kunskap som kunde satsas på ett gemensamt järnvägsnät för industriell transport som så väl behövdes. Däremot fanns brittiska finansiärer som Carl Fredrik Liljevalch jr ville förmå till investeringar i svensk malmexport med vidhängande järnvägslinjer.  

Förberedelserna för ett svenskt-engelskt samarbete påbörjades 1877 genom bildandet av en slags intresseförening, nämligen The Swedish Association Limited. 1896 bildades äntligen det kapitalstarka TGOJ med Liljevalch jr som drivande svensk huvudägare bland brittiska finansiärer. Med tiden köpte företaget upp metallindustrier längs järnvägssträckan och kom att bilda Grängesbergsbolaget. Detta bolag köpte i sin tur samtliga aktier i LKAB och de lappländska malmfälten och Liljevalch jr verkade som styrelseledamot. "Hans tanke om att egna investeringar och kapital skulle komma samhället och medborgarna till del kunde förverkligas."  

Carl Fredrik bakom dagens SJ och LKAB

I dag tycks Carl Fredrik Liljevalch jr:s tidiga insatser för svensk industri och export märkligt bortglömda men avtrycken existerar fortfarande i form av SJ, SSAB och LKAB. 1957 blev LKAB helstatligt, i slutet av 1970-talet uppgick Grängesbergsbolaget i Svenskt Stål AB, medan TGOJ under 1980-talet överfördes till SJ och Banverket och införlivades med det övriga statliga järnvägsnätet. 

Carl Fredrik jr:s framsynta investeringar i skog, malm och järnvägar, gav en enormt stor avkastning. Hans tanke om att egna investeringar och kapital skulle komma samhället och medborgarna till del kunde förverkligas. Under sin livstid donerade han omkring 3,3 miljoner kronor per år, i dagens penningvärde, bland annat till vetenskapliga ändamål och yrkesutbildningar. Eftersom han var stor förespråkare för kvinnans rätt till ett självständigt yrke utanför hemmet gynnade han Svenska Kontoristföreningen och Sjuksköteföreningen med 8 miljoner kronor var, i dagens penningvärde.  

Välgörare och nätverkare 

De riktigt fattiga i samhället var också föremål för Carl Fredrik jr:s omsorger, och donationer till både organisationer och enskilda personer bidrog till lindring av den värsta nöden. Även plikttrogna och lojala medarbetare mottog chefens uppriktiga uppskattning i form av avsevärda summor. Hushållerskan och trotjänarinnan Elisabeth Lundgren sändes regelbundet till utländska kurorter och i Carl Fredrik jr:s testamente uppmanades hon, vid sidan av en ansenlig summa pengar, att välja de vackraste möblerna och andra delar ur bohaget för att skapa sig ett eget hem.  

Carl Fredrik Liljevalch jr hade en stor umgängeskrets av en typ som idag skulle kallas nätverk. Han förenade gärna nytta med nöje och omgav sig med inflytelserika vänner. Men vänkretsen var inte någon likriktad skara - här fanns svenska och internationella finanspampar, vetenskapsmän, konstnärer och representanter för den radikala socialdemokratin. 

När Carl Fredrik jr köpte Saltskog gård år 1881 i Södertäljes utkant blev det en självklar plats för många och stora bjudningar, liksom Medstugan - Liljevalchs jaktvilla i Jämtland som stod klar 1897 - där sällskapslivet var särskilt intensivt under höstens jaktveckor och vid påsk- och sommarsemestrar.  

De konstnärer åtnjöt Liljevalch jr:s vänskap var bland andra Prins Eugen, Christian Eriksson, Anders Zorn, Eugene Jansson och Bruno Liljefors, som alla skulle bli drivande i projektet Liljevalchs konsthall. Dessutom förmedlade deras gemensamma vän värdefulla kontakter mellan dem och konstintresserade kapitalister.

På så sätt fick exempelvis Anders Zorn sin inflytelserike mecenat Sir Ernest Cassel. En annan av Liljevalch jr:s betydelsefulla konstnärsvänner var arkitekten och etsaren Axel Herman Hägg. Han var verksam i London där han utgjorde den svenska konstnärskolonins medelpunkt och fungerade som en naturlig kontakt för besökande svenskar, såsom Carl Fredrik jr, Anders Zorn och många andra.  

Tre hem, på landet och i stan

Carl Fredrik jr hade alltså två lantligt belägna hem som han själv satte sin prägel på och engagerade sig i skötseln av. Förklaringen till att hans val föll på dessa två ställen - han hade råd att i stort sett köpa vad han ville - var hans luftrörsbesvär. Södertälje var känt för sitt hälsosamma klimat och en populär badort med tillgängliga så kallade baddoktorer. Här lät Liljevalch jr finansiera en järnvägssträcka för att orten skulle bli lättillgänglig för stadsborna. Medstugans höga klara luft ansågs allmänt välgörande men efter det första året som så kallad luftgäst återkom Liljevalch jr kanske främst för den goda jakten och fiskets skull. 

I huvudstaden hyrde Carl Fredrik jr ett modernt boende i greve von Halwylls fastighet i hörnet av Vasagatan och Vattugatan. Det Stockholm med omnejd som Carl Fredrik jr och hans vänner rörde sig i skiljer sig naturligtvis från dagens stadsbild och miljöer. På samma sätt skiljer sig deras vanor och levnadsstandard betydligt från det stora flertalet människor i huvudstaden. Nöd och lyx bodde grannar i 1880-talets Stockholm, där exempelvis Birger Jarlsgatans pampiga fasader dolde fattigdom och mänskligt elände ett stenkast bakom.  

En eftermiddag i 1880-talets Stockholm

En välbeställd mans eftermiddag kunde bestå i en promenad längs Stockholms framväxande boulevarder, enligt franskt esplanadsystem. (Om han var gift kunde han naturligtvis ta med sin hustru, vars förmyndare han var ända fram till 1920 då lagen ändrades.) Han kanske tog på sig en engelskt skräddad överrock, rättade till kravatten och steg ut i den så kallade snobbrännan. Här dröjde det säkerligen inte lång stund innan han stötte på någon bekant. Kanske drog de sig tillsammans mot den omtyckta mötesplatsen Berzelii parkeller tog en droska längs Strandvägen som fick ett allt imponerande yttre.  

Om färden gick till restaurang Hasselbacken på Djurgården och året var 1875 kunde de exempelvis beställa in oxsvanssoppa för 50 öre, vilket motsvarar 20 kronor i dagens penningvärde, gös med smör och ägg för 1 krona, vilket motsvarar 40 kronor, och avsluta med en persika för samma pris. 

När skymningen sänkte sig över staden tändes möjligen några av de få och alldeles nya glödlamporna i utvalda fönster. Och kanske återvände herrarna till Berzelii park där kvällen avslutades på det mer folkliga och livliga Berns salonger. 

Med tanke på Carl Fredrik jr:s naturintresse och hans behov av att söka lindring för sina luftrörsbesvär, så var huvudstadens punsch- och cigarrimpregnerade restaurangliv troligen inte den miljö han trivdes bäst i. Däremot kan man tänka sig att frilufts- och nöjeslivet på det lantliga Djurgården utövade en viss attraktion på Liljevalch innan han köpte Saltskog i Södertälje och byggde jaktvillan i Jämtland.

Försynt individualist som förblev ungkarl

Trots sitt stora umgänge har Carl Fredrik jr beskrivits som en tillbakadragen och försynt man, en utpräglad individualist utrustad med stor generositet och humor. När han rörde sig bland folk kan det varit omöjligt att undgå att lägga märke till denna nära två meter långa man med sitt böljande skägg. Han tycks ha varit en person som varit intresserad av det mesta som kunde lära honom något nytt. Konst, antikviteter, botanik, jakt och fiske är några exempel.

Carl Fredrik jr friade till den radikala agitatorn Kata Dalström men hon tackade nej och han förblev ungkarl hela sitt liv. Han adopterade Fanny Wesche som sin dotter och hon flyttade till Saltskog gård 1886. De biologiska föräldrarna var Carl Fredrik jr:s bekantas bekanta. 

Jättearvet och konsthallen

Carl Fredrik Liljevalch jr avled, 71 år gammal, i sitt hem i Saltskog eftermiddagen den 24 april 1909. Vid sin död 1909 efterlämnade Carl Fredrik jr en förmögenhet som motsvarade mer än 250 miljoner kronor i dagens penningvärde. Pengarna till uppförandet av Liljevalchs konsthall kom från de ekonomiska medel som blev över efter det att hans testamenterade donationer delats ut. Uppförandet av konsthallen kostade 516 000 kronor, dvs ca 17 miljoner kronor mätt med konsumentprisindex.

Carl Fredrik jr:s konstnärsvänner med skulptören Christian Eriksson i spetsen menade att den gode vännen nämnt att han gärna ville se en permanent utställningslokal för samtidskonst. En annan vän, Prins Eugen, lyckades få tillgång till en tomt som ägdes av Stockholms stad, i kvarteret Fyrkanten på Djurgården. 

En arkitekttävling utlystes och juryn valde Carl Bergstens radikala förslag. Den förste intendenten, dvs konsthallschefen tillsattes av Prins Eugen. Det var Sven Strindberg - en släkting till August Strindberg -  som hämtades från egen galleriverksamhet i Helsingfors. Liljevalchs konsthall invigdes 1916 med en gemensam utställning av tre av Liljevalchs jr vänner, nämligen de hyllade konstnärerna Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors.

Fotnoter, källor och tack

Fotnoter 1. Enligt bouppteckningen 6 346 405:68 kronor (Kopior av C.F. Liljevalchs testamente, Stiftelsen Saltskog gård.) 2. I skriften Liljevalchs konsthall 75 år ...

Läs mer

Fotnoter, källor och tack

Bakgrund

*Carl Fredrik Liljevalch jr:s efterlämnade vid sin död sammanlagda tillgångar på omkring 250 miljoner räknat i dagens penningvärde.(1 ...

Läs mer

Bakgrund

Liljevalchs öppettider

Liljevalchs har stängt för renovering och grundförstärkning. Administrationen finns under tiden på Nybrokajen 2.

Vårsalongen 2017 hålls i City, på Malmskillnadsgatan 32, och öppnar onsdagen den 11 januari. Öppettiderna då blir måndag–torsdag kl 12–20 och fredag–söndag kl 11–17.

» Utförlig besöksinfo

Om Liljevalchs

Välkommen till Liljevalchs – Stockholms vackraste utställningsmiljö! Här visar vi konst och form i minst fyra stora utställningar om året.

» Läs mer om Liljevalchs