1910-tal

Hemutställningen på Liljevalchs konsthall räknas som startpunkt för den moderna svenska konstindustrin. Den var också en manifestation av Svenska Slöjdföreningens nya och radikalare inriktning.

För första gången samverkade konstnärer och industrier för att skapa vackra, praktiska och ekonomiskt överkomliga heminredningar åt arbetare och deras familjer. Utställningen var en imponerande kraftsamling men i praktiken kom inredningarna knappast på plats i fattiga arbetarhem.

På Hemutställningen 1917 kunde besökarna ta del av 23 uppbyggda interiörer samt en rad enstaka hushållsprodukter och bruksföremål. Här handlade det inte om någon djärvt radikal formgivning utan snarare om ett ganska traditionellt svenskt formspråk med inslag av allmoge liksom biedermeierns lätthet och intimitet.

Det verkligt djärva i sammanhanget var däremot själva utställningens socialpolitiska patos och idé - att visa hur svensk industri och konstnärer tillsammans kan skapa en god och praktisk miljö för landets arbetare och lägre tjänstemän.

Utställningen visade bland annat köks- och rumsinredningar av Carl Malmsten, Erik Asplund och Uno Åhrén, bruksporslin av Wilhelm Kåge och Edvard Hald, textilier av Elsa Gullberg liksom tapetmönster av Einar Fortseth.

Här fanns också en avdelning med ritningar och modeller över villasamhällen och egnahemkvarter för arbetare. Företag som medverkade i utställningen var exempelvis Kockums Jernverk, Rörstrands Porslinfabriker, Pukebergs Glasbruk och Norrahammars Bruk.

Bland de inredda rummen återvände både publik och kritik ständigt till arkitekt Gunnar Asplunds bostadskök. Han skulle komma att bli mellankrigstidens ledande arkitekt och en av personligheterna bakom funktionalismens genombrott i Sverige.

I sitt bostadskök på Liljevalchs konsthall - långt innan den verkliga berömmelsen infunnit sig - skapade Gunnar Asplund en tilltalande interiör med furumöbler, trasmattor, blåvita tapeter och ljusa gardiner. Till besökarnas stora förtjusning förhöjdes illusionen av en levande bostad med hjälp av blommor i fönstret, små barnkläder på en tvättlina och en kvittrande kanariefågel.

Den 21 oktober 1917 lämnade Stockholms Dagblad ordet fritt åt några av utställningens deltagare och Gunnar Asplund förklarade:

"Jag har strävat efter enkla former och ett gediget utförande i motsats till arbetarehemmens och den enklare medelklassens nu gängse möbler, hvilka till formen vilja vara så lika de burgnare hemmens möbler som möjligt men istället bli desto sämre i utförandet."

Under utställningen, som pågick från oktober till december, besökte mer än 40 000 personer konsthallen och en enstämmig presskritik lovordade "de små hemmens utställning". Men med bakgrund mot det pågående världskriget, liksom den svåra bostadskris och livsmedelsbrist som rådde hemma i Sverige, var glappet enormt mellan utställningens ideal och arbetarhemmens bistra villkor.

Hemutställningens produkter kom därför att hamna ganska långt bort från fattigkvarteren, nämligen hos en kultur- och konstintresserad övre medelklass.

Trots att Hemutställningen varken initierade eller direkt resulterade i en verklig granskning av arbetarnas sociala och ekonomiska situation år 1917 så sådde Svenska Slöjdföreningens ett frö till en opinion.

Inom några år skulle svensk form och produktion radikaliseras, peka fram mot funktionalismen och de kommande decenniernas omvälvande bostadsreformer.

 

 

 

Liljevalchs öppettider

Liljevalchs har stängt för renovering och grundförstärkning. Administrationen finns under tiden på Nybrokajen 2.

Vårsalongen 2017 hålls i City, på Malmskillnadsgatan 32, och öppnar onsdagen den 11 januari. Öppettiderna då blir måndag–torsdag kl 12–20 och fredag–söndag kl 11–17.

» Utförlig besöksinfo

Om Liljevalchs

Välkommen till Liljevalchs – Stockholms vackraste utställningsmiljö! Här visar vi konst och form i minst fyra stora utställningar om året.

» Läs mer om Liljevalchs