1940-tal

Under andra världskriget förde det svenska konstlivet en tynande tillvaro. Men med freden kom ett nytt stort uppsving - utställningar på gallerier och museer mötte ett enormt gensvar hos publiken. Hösten 1944 öppnades Liljevalchs konsthall på nytt, efter åren som förläggning åt marinen. Först på programmet stod Isaac Grünewalds retrospektiva utställning.

Tiden som flottistförläggning hade slitit hårt på konsthallen och det var först efter omfattande reparationer av byggnaden som den öppnade på nytt.

Det var en efterlängtad händelse som blev särskilt uppmärksammad eftersom den sammanföll med Isaac Grünewalds retrospektiva utställning. Dagstidningarna publicerade förhandsreportage där konstnären intervjuades och fotograferades under arbetet med hängningen, iklädd vit arbetsrock.

Den sjunde oktober - en solig brittsommardag - slog Liljevalchs portar upp för kungligheter och andra vernissagegäster.

Cirka 3 000 besökare anlände för att se verk från Grünewalds fyrtioåriga verksamhet som konstnär. Redan efter två veckor hade över 17 000 personer besökt utställningen och därmed slogs rekordet från Zorns minnesutställning 1924.

Isaac Grünewald håvade även in beröm från pressen där beskrivningar som "friskhet", "flödande fantasi" och "prunkande färger" ständigt återkom. Svenska Dagbladets recensent Gotthard Johansson ägnade sig både åt utställningsstrategin och konstnärskapet, den 9 oktober 1944:

"Han har lagt upp sin utställning som en konsthistorisk promenad, och full av entusiasm över en så överskådligt uppställd konstnärlig självdeklaration börjar man att i sina kataloganteckningar skriva ner hans utveckling år från åt i en vacker grafisk kurva. Men man har inte hunnit långt, förrän man ger upp försöket."

Denna utställning är inte bara en konsthistorisk promenad genom fyrtio år av Grünewalds egen produktion utan fyrtio år av europeiskt måleri. Det finns praktiskt taget inte en strömning i detta, som Grünewald inte på något sätt reagerat för, och knappast en av dessa berömdheter, som han inte någon gång utmanat på målerisk duell."

Vid sidan av recensioner förekom ingående beskrivningar av vernissagevimlet.

Pressen rapporterade att kronprinsparet liksom prins Carl och prins Eugen var på plats, att "bemärkta personer" så som skådespelaren Edvin Adolphson med fru, den norske teaterchefen Halfdan Christensen och författarinnan Alice Lyttkens syntes i publiken.

Skribenterna avhandlade också vernissagekvällens fest, där intendent Hans Wåhlin låtit duka upp för 200 särskilt inbjudna gäster i konsthallens salar.

Konstkritiker Johansson hade anledning att även beskriva Grünewalds förhållande till pressen och offentligheten: 
"Ingen svensk konstnär, och inte många andra svenskar heller har haft en sådan publicity. Men så har han också utnyttjat den med stor smartness."

Den popularitet som Grünewald uppnått vid det här laget kunde lätt överskugga de tidigare årens negativa kritik. I Dagens Nyheters konstkrönika påmindes läsarna om om detta faktum, den 12 oktober 1944:

"Isaac Grünewald vars utmanande modernism länge var en nagel i ögat på den borgerliga smaken, torde numera vara vår mest publikdragande konstnär. Det var en gång han som fick örfilarna; nu är det han som får de flesta applåderna. Är det han eller publiken som ändrat sig? Säkerligen bådadera ."

 

 

 

 

Liljevalchs öppettider

Liljevalchs har stängt för renovering och grundförstärkning. Administrationen finns under tiden på Nybrokajen 2.

Vårsalongen 2017 hålls i City, på Malmskillnadsgatan 32, och öppnar onsdagen den 11 januari. Öppettiderna då blir måndag–torsdag kl 12–20 och fredag–söndag kl 11–17.

» Utförlig besöksinfo

Om Liljevalchs

Välkommen till Liljevalchs – Stockholms vackraste utställningsmiljö! Här visar vi konst och form i minst fyra stora utställningar om året.

» Läs mer om Liljevalchs