Döden – en utställning om livet

4 juni4 september

Konstnärerna berättar om tankarna bakom verken. Utförligare versioner finns i utställningskatalogen.

Gunilla Bandolin
Vi dör

Jag har sökt i etnografiska uppteckningar över hur man betraktade döden i olika delar av Sverige. Jag har läst dagstidningar om vår tids flyktingdöd på Medelhavet, skönlitteratur om hur det är att dödas av bensinbombstunnor som kommer från himlen. Utgångspunkten är citat som jag bearbetat, i huvudsak genom att ändra pronomen så att perspektivet är jag-form. Citaten är inlästa av skådespelare. Högtalarna är gömda i högt gräs och bara när man står på rätt ställe hör man rösterna från den andra sidan.

Veronica Brovall
Lager

Skulpturens höjd är som ett utsnitt ur däckverkstadens höga lagerhyllor. Den stora metallkonstruktionen liknar en klädställning. Första lagret är en plåt med en form lika stor som hålet man gräver för en större kista. På plåten inslipade ”taggar” av typen I WAS HERE. Plåten samlar också ett lager av asfalt som droppat ner från tjärpappsflätor. Asfalten bildar skuggan av en kropp. Inuti flätorna finns ytterligare ett lager med ord – bokstäverna sticker fram ur flätorna, som röster och tecken från människan.

Leif Elggren
Sovsal för de döda

Mina tankar tog sin början i skyttegravarna; levande döda som hetsades upp ur gravarna för att oftast bara få glida ner igen i leran och blodet, döda eller döende efter ett kort besök i kulregnet. En tragisk bild av livets korthet och krigets vedervärdighet. En idé tog form: En stiliserad säng kommer upp ur (eller åker ner i) graven. En serie våningssängar, som sängskelett. Som en detalj ur de dödas sovsal. Sängen som platsen där vi föds och dör och däremellan sover, drömmer, älskar och lider. Och föder.

Anna Koch
Magiska formler

Magiska formler är ett ljudverk där besökarens uppmärksamhet förflyttas inåt för en stund. Ett rum där åhörarens egna tankar samverkar med den röst och de ljud som finns i hörlurarna. Rösten talar om möten mellan kropp, plats, minne och språk. Verket är ett vardagligt, poetiskt betraktande över sorg och hur vi tar hand om den. Hur förbereder vi oss för döden idag? Vilka ritualer finns för att förkroppsliga sorg? Konkreta ljud har spelats in, sedan klippts bort. Kvar finns spår, brott av ljud.

Berit Lindfeldt
Jordisk tagg

Jag arbetar med svärtan i gummimaterialet. Det djupt svarta gummit – här i form av tråd, ett spill i den industriella processen – betonar allvaret men också leken. Tråden som lindas, sömmas och broderar i en till synes ändlös, pågående verksamhet – en mening, ett liv. Konen har en kontaktyta mot jorden och spetsen pekar uppåt. Formen har ett lugn, en värdighet och en strävan. En förbundenhet med jorden och en ”himmelsk” riktning, där volymen sakta förtunnas. Polerna i en människas liv blir tydliga.

Mandana Moghaddam
Exodus

I videon Exodus flöt anonyma resväskor på vattenytan. Här har resväskorna gjutits i betong som gör det lätta bagaget blytungt och omöjligt att med handkraft förflytta. Resväskan som boja, snarare än bärare av förhoppningar och möjligheter. Det är döden, som med sin grymma gestalt skapar ramen för livet; en ram som ger mening i livets mest meningslösa stunder, även på en plats som en gång i tiden kallades "hem". Döden hjälper oss att packa våra berättelser, de enda som blir kvar efter resans slut.

Sonja Nilsson
The Moskvin Girls

Hur vill jag bli begravd? Mina nära tyckte att en grav med hologram skulle passa mina klurigheter. Jag kände att kremering var som sophantering, att bli nergrävd i jorden var att bli undanstoppad. Då mindes jag ett reportage om en man som grävt upp 26 unga kvinnor, mumifierat dem och gjort dem till dockor i mänsklig storlek. I tio år levde han med dem, klädde dem fint, ordnade kalas. Min sorg över distansen till de döda övergick till en gladare dagdröm kring hur glappet mellan de döda och de levande suddats ut.

Björn Perborg
Bokslut

Mitt bidrag tar avstamp i ett slags bouppteckning med en materiell och en andlig sida. Den materiella handlar om en livstids ackumulation av föremål, tillgångar och skulder, den andliga om de val i livet som gav det en bestämd riktning. Här representeras ägodelarna av en överdrivet dimensionerad gitarrförstärkare – en påminnelse om hur någon reducerat livet till bara det allra onödigaste. En sakralt klingande sångcykel strömmar ur en högtalarlåda, en uppräkning av allt en människa ångrat i sitt liv.

Ulrik Samuelson
Åtel

I utställningen återuppväcker jag hässjan. Inuti en yttre vitmålad trästomme placeras en stålkonstruktion som bland annat innehåller en svärtad höhässja. Åtel är ett gammalt svenskt ord för den plats dit man lockar villebråd med säd eller döda kråkor. På engelska och franska heter det carcase/carcasse, vilket på svenska blir ”lik, slaktad kropp, djurskelett” och hos båda även ”byggnadsstomme”. Återstår bara att ”åtel” med fransk stavning, d v s autel, betyder ”altare” – men det är väl en ren tillfällighet.

 

Utställningar & Evenemang

Liljevalchs öppettider

Liljevalchs har stängt för renovering och grundförstärkning. Administrationen finns under tiden på Nybrokajen 2.

Vårsalongen 2017 hålls i City, på Malmskillnadsgatan 32, och öppnar onsdagen den 11 januari. Öppettiderna då blir måndag–torsdag kl 12–20 och fredag–söndag kl 11–17.

» Utförlig besöksinfo

Om Liljevalchs

Välkommen till Liljevalchs – Stockholms vackraste utställningsmiljö! Här visar vi konst och form i minst fyra stora utställningar om året.

» Läs mer om Liljevalchs