Vårsalongen 2011

28 januari3 april 2011

Titel 108. Kommentar till monarkin I
Teknik Fotografi

Om mig

Jag är född 1964, bor i Malmö och är stolt pappa till en tjugoårig dotter. Vi bor i en femtiotalslägenhet på Östra Sorgenfri, precis intill Rosengård. På vardagarna tar jag mig till Lund där jag arbetar på två skolor som studie- och yrkesvägledare. På fritiden händer det att jag åker ut en sväng på havet med min finska orange plastbåt. Ibland spelar jag paintball och ibland lajvar jag. Sist var jag fotografen Dwight Bully under inbördeskrigstiden i Amerika. Då tog jag bilder med stearinljus som enda belysning.

Om mitt fotograferande

Men det mesta av min fritid går åt till fotografering. Jag fick min första instamatic som sexåring och jag tror att jag i vuxen ålder har hunnit med 18 olika systemkameror. Jag vet inte varför jag började intressera mig för fotografi men jag tror att det började med att jag blev inspirerad av min pappas bilder. (Konstigt nog hade han slutat fotografera när jag var barn och han fotograferade aldrig mer.)

När jag som tonåring bläddrade i gamla Etceteratidningar väcktes fotointresset rejält och jag blev successivt en alltmer entusiastisk amatörfotograf, en sån där som hade med sig fotografier istället för blommor på första dejten med nya flickvännen. Fotograferar gör jag på kvällar, helger och semestrar.

Min konstnärskarriär börjar här. Jag har inte haft några utställningar, jag har inte gått några utbildningar. Men jag har alltid fotograferat. Med undantag för en period i mitt liv när jag sålde hela min fotoboksamling och la kameran på hyllan. Det var en tillfällig period av mental blindhet kan man säga. Jag såg inte fotomöjligheterna. Efter den perioden blev mitt fotograferande allt mer intensivt.

Nu går det inte en dag utan att jag håller på med bilder. Det är som om jag har ett uppdämt bildbehov - jag ser bilder som väntar på att bli tagna överallt. Jag fotograferar bara det jag intuitivt känner för. Jag ser bilden innan jag tar den. Jag vet hur jag vill ha den.

Utställningar - förresten; jag har ju mitt eget galleri på flickr. Där har jag utställning varje dag. Välkommen in på www.flickr.com/photos/larskarholm och titta.

Om Kommentar till monarkin

Det är skillnad på vad de tre bilderna som svit förmedlar, och vad var och en av bilderna förmedlar. Tillsammans är de - åtminstone för mig - en kommentar till monarkin. Jag vill gärna att betraktarna ska lockas att reflektera över det statsskicket. Men varje bild för sig förmedlar i sin tur olika saker tycker jag. Här vill jag lämna fältet fritt för betraktarnas tolkningar.

Hur bilderna kom till

 I somras var jag på Sofiero slott med mina kolleger. Där fanns ett utklädningsrum för barn. När jag kom in där fick jag en massa tankar om monarkin, och jag visste jag meddetsamma att jag ville ta några fotografier för att illustrera mina reflektioner. Jag gick tillbaka till mina kolleger och bad dem vara med. Några av dem nappade. Och så satte vi igång.

Det slumpmässiga med monarkin

En tanke jag fick när jag kom in i det där utklädningsrummet var att den svenska monarkin ju faktiskt visar att vem som helst kan bli kung. Kan en soldat från Frankrike bli kung i Sverige kan väl en högstadielärare eller rektor från Lund bli det. Det är bara en slump vem det är. Och det är helt absurt att bestämma att det ska vara just en soldat från Frankrike och sen vips är den personen kung och att det innebär att alla andra ska behandla den personen på ett annat sätt än en högstadielärare från Lund.

Alla vill bli kung

En annan tanke jag fick är det här med vad sagorna förmedlar om kungar och drottningar, prinsar och prinsessor. Det framstår som något eftersträvansvärt. Något alla vill bli. Så såklart vill alla klä ut sig till kung och drottning om man har möjlighet. Alla vill bli kung. Vi har matats med det sen vi var barn.

Att iklä sig olika roller - lekfullhet och lajv

Ytterligare en reflektion jag fick där, var det här med lekfullheten att ikläda sig olika roller - något som både barn och vuxna kan känna. Det här utklädningsrummet var för barn - men det kunde lika gärna ha varit för alla åldrar. När man går in i en annan roll kan man också ta med sig känslor och erfarenheter och leva ut i den rollen. Att klä ut sig - eller ikläda sig andra roller - är ett utforskande - ofta lekfullt -  av sig själv och omvärlden. Att vara kung - på låtsas eller på riktigt - är som att lajva egentligen (att lajva betyder att spela rollspel där man går in i en fantasivärld eller en historisk värld).

Hur bilderna kom till

Bilderna gjorde vi tillsammans kan man säga. Mina kolleger valde vad de ville förmedla genom att säga om de ville bli porträtterade ensamma eller i par. Tillsammans valde vi vilka känslouttryck de skulle förmedla genom ansiktsuttryck och kroppshållning. Jag valde perspektivet, vinklarna och det jag såg som det exakt rätta uttrycket. Jag visste intuitivt hur bilderna skulle se ut och jag visste också när jag knäppte ”rätt” bild.

Perspektivet och känslorna

Med perspektivvalet får jag fram det här groteskt otidsenliga; undersåten som knäböjer och ser upp till monarkin, samtidigt som grodperspektivet som gör att fötterna blir oproportionerligt stora, och - i alla fall för mig - förmedlar en humor och burleskhet som gör att man bara måste skratta åt alltihop.Men jag vill också att man ska ta de porträtterade på allvar. De tar sig själva på allvar. De framträder som de vill. Värdigheten var viktig för mig - och en massa andra känslor som de förmedlar också.

Utställningar & Evenemang

Liljevalchs öppettider

Liljevalchs har stängt för renovering och grundförstärkning. Administrationen finns under tiden på Nybrokajen 2.

Vårsalongen 2017 hålls i City, på Malmskillnadsgatan 32, och öppnar onsdagen den 11 januari. Öppettiderna då blir måndag–torsdag kl 12–20 och fredag–söndag kl 11–17.

» Utförlig besöksinfo

Om Liljevalchs

Välkommen till Liljevalchs – Stockholms vackraste utställningsmiljö! Här visar vi konst och form i minst fyra stora utställningar om året.

» Läs mer om Liljevalchs