Vårsalongen 2011

28 januari3 april 2011

Titel 179. 20-tal: Till Wien!
Teknik Olja på duk

Målningen ”Till Wien 1929” ingår i projektet ”En familjehistoria i 1900-talets svenska arbetarrörelse”, en historia, som också är min egen: född 1934 som 3:e generationens Hjorthagsbo, in i en socialt och politiskt mycket medveten och aktiv familj.

Utpräglat vänsterhänt i en tid, då detta betraktades som ett mentalt och fysiskt handicap; i skolan tvangs man till att skriva med höger hand. I teckningsämnet, då som nu med lägre status, var det mindre nogräknat och där kom vänstern i bruk. Jag ser i dag detta som en klart bidragande orsak till mitt mycket tidigt fattade beslut att bli konstnär.

Fyra år i folkskola, fyra år i flickskola och fjorton år gammal in på Berghs reklamskolas illustrationslinje, där jag hade förmånen att få den legendariske Eric Johannesson som lärare. Året är 1948-49. 1950 liftar jag till Paris - man kunde göra det fem år efter 2:a världskrigets slut innan motorvägarna täckte Europa, där många hemlösa ännu befolkade landsvägarna. På Académie de la Grande Chaumière kunde man för en billig penning teckna croquis hela dagarna och få kritik av lärare em. Det blev mitt huvudsakliga hemvist under några vintersäsonger, min bana klart utstakad.

Så träffar jag under ett sommarlov hemma i Stockholm 1952 något dåförtiden så sällsynt som en chilenare i Sverige och allt ställs på ända; vi gifter oss och jag föder 1953 vår svensk-chilenska dotter Fatima Nadja, själv ännu ej 19 år gammal. Omställningen från fri och självständig konststuderande till mamma och hemmafru i 50-talets början var långt ifrån okomplicerad.

Våren 1954 emigrerar vi till Viña del Mar i Chile och där bor vi i svärföräldrarnas hus till våren 1956, då vi kallas hem till Sverige för pappas 50-årsdag.

Jag hade under mina tidiga liftarfärder genom ett krigshärjat Europa sett mycket elände och svår misär, men mötet med det hårt klassbundna chilenska samhället blir ändå chockartat.

 Chockartad blev även hemkomsten 1956. När jag lämnade Sverige var det som äldsta dotter till LO:s 2:e ordförande Einar Norrman och många dörrar hade därmed stått öppna för mig. Men 1955 avgick pappa efter att mitt under MacCartyismens och det kalla krigets första år ha satt sitt namn på den s.k. Wienappellen mot kärnvapen.

Han bannlystes offentligt av den övriga LO-ledningen och hela familjen åkte s.a.s. ut i kylan. (Om detta publicerade min bror Leif i DN den till Stora journalistpriset nominerade artikeln ”En familjs öde i SÄPOs händer” 2003. Se även VF 24.12.-10 och NWT 5.1.-11.) Nu sprang jag in i den ena betongmuren efter den andra, alla dörrar plötsligt stängda och första skilsmässan blev ett faktum.

Det är nu mer än femtio år sedan. Ett halvsekels händelser kan bara rapsodiskt återges - se här de för mig viktigaste: jag får döttrarna Kristina (Stina Berge) och Maria (Misan Kippel-Berge) och med tiden fyra barnbarn, men släpper aldrig måleriet även om utbildningen blir sporadisk; jag får under det sena 50-talet med mammas hjälp några år på Pernbys målarskola på Snickarbacken. (Om utbildningen se CV på min hemsida)

Jag släpper heller aldrig kontakten med Chile och när det 1960 drabbas av en av de värsta jordbävningarna någonsin organiserade vi den första Chilehjälpen i Sverige. I det arbetet och genom Artur Lundkvist, till vars bok ”Vulkanisk kontinent” jag gjort omslag, träffade jag den från Chile nyss hemkomna författaren Sun Axelsson, som under många år framöver blev en mycket god och nära vän.

På målarskolan hade jag lärt känna riksspelmannen och målaren Björn Ståbi och tillsammans med våra respektive familjer flyttar vi till en gammal ödegård i Hälsingland, där landets första konstnärskollektiv tar form ett år före Drakabygget. Här hålls bl.a. sommarkurser i måleri och grafik och Hörrgård blir en träffpunkt inte bara för målare men också för musiker - här möts spelmän och trubadurer i något, som kommer att ge ny skjuts åt folkmusiken (ex. Herr T. och hans spelmän).

1967 hade jag min första separatutställning i Stockholm (utställningen rescenserades i DN och Sv.D.), blev KROmedlem och reste med bl.a. trubadurerna Lasse Göransson och Torgny Björk till Riga och Leningrad som kulturutbyte.

De därpå följande åren utmärks av intensivt arbete och stor turbulens med ny skilsmässa, familjesplittring, omskolning och flytt till Gävle, där arbetet i KRO och Gävle grafiker kompas av studier och free lance-artiklar i lokalpressen.

Jag går en Akademikurs i murala tekniker, blir utsänd som ”Konstnär på arbetsplatsen” till Håstaholmens sågverk och Delsbo timmertransportåkeri och går förberedande bildlärarutbildning, fack VIII, på Konstfack som ett led i omskolningen.

Tillsammans med Gävlekonstnären Lars J. Haag och på inbjudan av Gävle museum gör jag utställningen ”Det var en gång...”, som får stor uppmärksamhet publikt och i förlängningen ändrar på stadsplanen. I dess kölvatten bildas Gävle-Uppsala miljögrupp.

Mamma dör 1972 i cancer. Jag opereras själv för cancer ett halvår senare. 1973 reser vi några månader i krigets Nord-Irland och i varsin utställning redovisar vi intrycken därifrån. Utställningen på Gävle museum gav mig en inbjudan till egen temautställning för Riksutställningar och i samarbete med Sun Axelsson växer ”Att vara tjej” fram. Den premiärvisas i februari 1974 på Sandvikens Konsthall och turnerar därpå genom landet till juli -76.

1974 gör vi ännu en gemensam insats för Chile, denna gång går insamlade medel till dess framväxande motståndsrörelse.

1975 dör Lars J. Haag på öppen gata i Stockholm och vi gör teveprogrammet ”Varför dog Lasse?”.

Senare delen av 70-talet blir fyllt av sjukdom i familjen, svåra socio-ekonomiska förhållanden och tillfälliga boenden och det håller i sig för lång tid framöver.

Pappa dör 1984 efter nära trettio års tystnad och isolering. Han efterlämnar bl.a. ett omfattande arkivmaterial.

1987 för mig omständigheterna till den lilla skogsbyn Gustavsfors i nord-Värmland, där jag bott och verkat alltsedan. Med byskolan som bas driver jag Harbäckens Barnakademi 1987-97. Det utvecklas till ett EU-projekt med fyra länder på fyra år efter mitt synopsis ”A hundred Years of Children´s Culture” och jag blir transnationell ledare med Fatima Nadja som medarbetare. Under några år far vi runt och målar med skolbarn på Capri, i Makedonien och i Gustavsfors. (Arbetet finns dokumenterat i såväl Bryssel som Stockholm).

1989 far jag till Chile för första gången på 35 år och 10 år senare återser Fatima sitt andra hemland. 2001 gör vi tillsammans utställningen ”Aurora Borealis” på inbjudan av Centro Cultural i Viña del Mar.

En bit in på 2000-talet tar jag och min yngste bror Lars Olov tag i det omfattande familjearkivet och som resultat av några års pappersarbete finns nu, efter mer än 50 års mörkläggning ”Arkiv Einar Norrman 427” påbörjat, adress: Arbetarrörelsens arkiv i Grängesberg.

Den svenska arbetarrörelsen var under 1900-talet en av världens starkaste och hade en ojämförligt stor betydelse för det demokratiska samhällsbygget.

Man talar i dag om ”ideologiernas död” och om den uppenbara historielösheten som ”en mer allmänt utbredd minnesförlust” (Mats Dahlberg i NWT 5.1.-11), också inom rörelsen, vars historia med självklarhet borde ingå i grundskolans allmänna historieundervisning. Med samma självklarhet bör den vara komplett och sanningsenlig.

Jag ser det Norrmanska familjearkivet som en därtill bidragande och viktig puzzelbit, och på min hemsida ligger nu de första 20 färdiga oljorna under rubriken ”En familjehistoria i 1900-talets svenska arbetarrörelse”.

Nu inne på mitt 77:e år och inte helt frisk kan jag avslutningsvis bara säga, att den som lever får se hur långt jag hinner!

Solveig Norrman
Gustavsfors i januari 2011

www.solveignorrman.se
Artikel i VF: www.vf.se/kultur-noje/kultur/varmlandskt-till-liljevalchs
Artikel i NWT: www.nwt.se/kultur/article834629.ece

Utställningar & Evenemang

Liljevalchs öppettider

Liljevalchs har stängt för renovering och grundförstärkning. Administrationen finns under tiden på Nybrokajen 2.

Vårsalongen 2017 hålls i City, på Malmskillnadsgatan 32, och öppnar onsdagen den 11 januari. Öppettiderna då blir måndag–torsdag kl 12–20 och fredag–söndag kl 11–17.

» Utförlig besöksinfo

Om Liljevalchs

Välkommen till Liljevalchs – Stockholms vackraste utställningsmiljö! Här visar vi konst och form i minst fyra stora utställningar om året.

» Läs mer om Liljevalchs