Praktverk i påkostad teknik

Lusten att skildra den växande staden gjorde att Goodwin år 1920 publicerade praktvolymen, “Vårt vackra Stockholm”.

Av bokens 49 inklistrade illustrationer stod Goodwin för merparten, 39 fotogravyrer. Boken kröntes av en originaletsning, “Studie” av Carl Larsson, föreställande en naken flicka på en stol. Under etsningen står skrivet i blyerts, “C.L. genom K.L.” Förklaringen får man i förordet där Goodwin skrev:

"En särskild raritet utgör den originalteckning av Carl Larsson som medföljer varje nummer av denna bibliofilupplaga. Den är dyrbar icke blott som minne av Carl Larssons konst utan även såsom en av de sista etsningarna konstnären utförde. Den tillkom till och med så sent att Carl Larsson själv ej hann signera sin etsning. Hans maka fru Karin Larsson har därför med sin signatur fullbordat sin makes verk."

Övriga bildbidrag lämnades av konstnärer som Ferdinand Boberg, Louis Sparre, Axel Herman Hägg och Olle Hjortzberg. Deras konstverk hyllade stormaktstidens palats, Mälarstaden med vedskutor och kajhandel, stämningsfulla gränder och mörka tvärgator.

Däremot skildrade Goodwin inte Stockholms medeltida bebyggelse och folkliga brokighet. I stället vurmade han för de växande stadsdelarna i norr och öster, med förkärlek stadsdelen Lärkstaden, som allra mest liknade hans beundrade London. Södermalm fanns inte på Goodwins stockholmskarta, där ingen bild i boken är tagen söder om Slussen.

Bilderna var tagna med för den tiden små kameror, ofta en fickkamera, och genomgick samma förädlingsprocess som porträttbilderna. Ett förstorat fotografi retuscherades och kontaktkopierades till en negativ bild och efter ytterligare retusch framställdes den slutliga bilden.
Liksom tidigare utmärktes fotografierna av Goodwins välbalanserade kompositioner, rutinerat inramade av markerade linjer, kraftfulla ytor och balanserade valörer. Fotografierna är subtila i sin charmiga vardaglighet och ger intryck av att ha tillkommit under timslånga eftermiddagspromenader utan egentligt mål. Goodwin förklarar:

"De finns de bland oss, som inte gå utom knutarna utan att ta med sin minimala rullfilmskamera i fickan. Det hör till den dagliga utrustningen som klockan, näsduken och nyckelknippan."

Hur bilden “Jakob i tö” kom till berättar han:

"Jakob i tö visar en Stockholms gatubild i den dimma som rådde i det allra gråaste töväder den 13 februari 1915, kl 2 e.m. Bländare 6,5, 1/25 sek (bilen svängde snabbt om hörnet i riktning tvärs över skottlinjen)."

Man frågar sig, vad var det som drev Goodwin ut att ge ut detta praktverk på egen bekostnad? Ett bokprojekt som innefattade stora kostnader och säkerligen efterföljande förluster. Säkert är att Goodwin värderade det konstnärliga oberoendet högt och valde att avsätta ansenliga summor av intäkterna från de framgångsrika åren. Högsta krav ställdes på formgivning, val av papper, typsnitt och tryckkvalitet. I slutet av boken redovisar Goodwin sina ambitioner.

"Fotografierna i denna bok är icke reproduktioner utan varje bild är en från Goodwin omarbetade negativ fastställd originalkopia i fotogravyr etsad och tryckt av Vecko-Journalens Fotogravyranstalt, Stockholm. Detta arbete är tryckt i 200 numrerade exemplar hos Bröderna Lagerström, Boktryckare, Stockholm."

Fotogravyrtryckning är en komplicerad och tidskrävande hantverksmässig process som kräver att det ursprungliga negativet omkopieras, retuscheras och bearbetas i flera led. Till slut kopieras den positiva bilden på ett pigmentpapper, vars färgskift överförs på en behandlad kopparplåt som därefter etsas. Plåten är känslig för nötning och medger en begränsad tryckmängd.

Det höga konstnärliga anslaget presenterat i bokform hade Goodwin lärt av fotografen Alvin Langdon Coburn, som under 1900-talets början givit ut flera exklusiva fotoböcker med handgjorda fotogravyrer. Coburn hade i sin bostad i London införskaffat ett par tryckpressar för att själv kunna trycka sina böcker i denna påkostade teknik. Goodwin beundrade hans artistiska smakfullhet och snart upptog han Coburns värderingsfilosofi somsin egen.

Det ligger nära till hands att jämföra Coburns bokproduktioner i utförande och teman med Goodwins egna. År 1913 gav Coburn ut “Men of Mark” med handtryckta fotogravyrer med porträtt av kulturpersonligheter. Fyra år senare kom Goodwin ut med “Konstnärsporträtt” med liknande form och innehåll.

När “Vårt vackra Stockholm” kom ut 1920 hade Coburn flera år tidigare publicerat böckerna “London” och “New York”. Vänskap fanns mellan de båda fotograferna och vid ett möte i London 1914 tog Coburn ett ledigt porträtt av Goodwin. Ett par veckor efter att första världskriget brutit ut, skickade Coburn ett brev till Goodwin:

"Min käre broder Goodwin. Jag skulle gärna sända den önskade bilden, men jag kan inte ens vara säker på att detta brev når fram till er. Är inte detta krig en hemsk historia? Mitt öde kan bli, och det är föga avundsvärt, att fotografera Londons ruiner."

“Vårt vackra Stockholm” är idag en sällsynt bok i handeln. Flera böcker har kommit bort under åren, många har slaktats, varvid fotogravyrerna skingrats för alltid.

Text: Bruno Ehrs