Hilding Linnqvist (1891–1984) var förgrundsgestalten och inspiratören i 1910-talets naivism. Utställningen "Att bli konstnär" presenterar hans tidiga år och vägen till att hyllas som en stor målare.
Debuten på Liljevalchs 1916 gav rejält med ris i pressen, kritik som Hilding Linnqvist struntar totalt i. Men inom bara några år lyftes han fram som en av sin tids stora målare. Snart kom kritikerna att hyllande kalla honom naivisten Hilding Linnqvist och han utsågs till inriktningens främsta föregångare och namn.
Interiörer och landskap kläddes i fantasins och poesins dräkt. Omvärlden smyckades med en kärleksmetaforik, ett sökande efter kroppens och själens fullkomning, ett erotikens och de religiösa funderingarnas försiktiga lustspel och alkemi. Akterna och föreställningarna utspelades i målning efter målning som olika kapitel: Hjärtats sång, Drottningens juvelsmycke, De lyckliga människorna, Lustgården, Sommaren, I tysta kvällen, Smycken och kristall och Den gamla parken.