Agneta Friberg

För mig är varje målning liksom målandet i stort som att befinna sig på en lång, lång resa med olika färdmedel och mål.

Den här gången startade resan” i skogen i Värmland. Jag gick omkring där för ett antal år sedan när min pappa låg inför döden. Jag gick runt och fotograferade skogen och de gamla husen i min barndoms bygd. Fotona blev starten till en serie målningar. Från närbilderna på träden började jag måla bark. Men rastlös som jag kan bli börjar jag ofta vända målningarna upp och ner och hit och dit för att se vad som kan se intressant ut. Barken såg ut som upprört vatten och bark (det yttre på ett träd) kom mej nu att tänka på bark (tre- eller flermastat fartyg).

Det som är så spännande med måleri ligger just i att inte veta var slutstationen ligger. Glädjen och tillfredställelsen i arbetet ligger i att hantera ovissheten och överraskningarna... kanske helt enkelt skapa dem.
Man kan säga att varje målning är som en station som man vilar sig på innan resan fortsätter.

Jag föddes 1959 i Värnamo och bor idag i Stockholm