Karin Elmgren

I min konst utforskar jag världen, bearbetar och försöker förstå den. Ställer frågor mer än kommer med påståenden. Det som sker omkring mig blandas med det personliga och ur det konglomeratet växer verken fram. Ibland dyker det upp färdiga bilder, ibland ett ord eller en mening som jag måste göra något av. Har jag en plats att förhålla mig till blir även det en samverkande faktor i den konstnärliga processen. Ofta använder jag en stiliserad bild av mig själv, som både får vara ett tecken för hela mänskligheten och det personliga.

Jag arbetar med kolteckning, stopmotion-animationer och objekt/installationer
i mixed media. Det är betraktelser över människan som art, som biologisk och social varelse, tillhörande ett känsligt ekosystem. Verken innehåller viss civilisationskritik, tankar om människans tillhörighet till naturen, hennes motvilliga beroende av sina biologiska förutsättningar och sina roller som offer och förövare – hur vi fortsätter att göra slut på jordens resurser och hur det slår tillbaka på oss och oåterkalleligt förändrar våra livsvillkor. 

I animationen ”Tradition IV,” försöker människan kapa bandet till jordbundenheten men skadar då samtidigt sig själv. Den kan också handla om relationer, invanda beteenden, kultur, religion m m. Tanken är att om man lösgör sig från traditionen eller sättet att leva är det både en frigörelse och en stympning. Går det att vinna frihet utan att förlora något annat?

Jag har har länge arbetat med människans förhållande till naturen på olika plan men också med genus och jämställdhetsfrågor, allt presenterat på ett mer eller mindre surrealistiskt vis och med ett drag av svart humor. 
Ständigt närvarande är hur människan förhåller sig till naturen. Rent konkret genom hur vi påverkar världen omkring oss, ofta med utgångspunkt i sagor och myter, men även hur vi  förhåller oss till de laddade begreppen naturlig och naturlighet – ord vars betydelse glider beroende av kontexten.