Helena Perminger

Titel 263. RÄP
Teknik Återanvänd skolbänk, vax

“I have whittled down the hours,
´Til there is only splinters left,
And I´ve paid for each and every moment,
In the wounds those splinters left”
Mhairi Fraser, konstnär

Med yxan griper jag tag i minnet, hugger mig svettig medan sinnebilder tar över. Med yxan flikar jag av bit efter bit, skalar av dess yttre, likt ett skinn från sin kropp. En doft av färskt trä sprider sig omkring mig. Snart kan kroppen knappt stå längre, dess form för alltid förändrad; nu kal, instabil och bräcklig.

Omkring mig på marken ligger resterna, för alltid separerade från sin sargade kropp. Högarna av hugget trä är nu sina egna och jag aktar mig från att trampa på dem. Det finns inget centrum eller kärna i verket: det blir objektets avsaknad och brist som utgör just det.

Jag är 32 år och studerar på Konstfack i Stockholm där jag pluggar mitt andra år på kandidatprogrammet på Ädellab. Jag är fascinerad av det som sticker ut, som har förlorat sin givna plats, det som skaver och som inte passar in. Utifrån frågeställningar angående lagring av våra livserfarenheter mentalt, hur dessa påverkar på våra liv och formar oss som människor, berörs tankar om syfte och kontroll. Med ett intresse för vår fysiska och mentala världs oregelbundenheter och tingen plats i våra liv. Varför ses något som ovärdigt och icke eftertraktat i oss själva? Hur kan jag föra samman det repulsiva och magnetiska, för att lyfta en annan åtrå? Som utmanar blicken på det ordinära, binära och ställer frågor kring vårt förhållande till vår egen sårbarhet.

Med en fotografisk bakgrund och utbildningar inom smyckeskonst och corpus arbetar jag konceptuellt kring människans grundläggande natur och vår samhörighet med naturen, med kroppen som grundstomme.

Instagram: @helenaperminger
E-post: helena@perminger.se