En ljus försommarkväll åker jag förbi två ödehus som står på samma gårdsplan i Tornedalen. Jag vänder och kör tillbaka, kliver ur bilen, tar några bilder med min kamera. Stämningen är kännbar, en spetsgardin rör sig av vinden i ett trasigt fönster.
Gården heter Karinen. Jag får senare veta att det har bott en naturläkare här.
Nu, många år senare, ligger fotona av de två husen som underlag för mina verk med glödpenna på plywood eller pyrografi som det också heter. En teknik som tidigare ofta förknippats med dekorationsarbeten från sextio- och sjuttiotal, men mycket väl kan vara en av de allra äldsta dekorationsteknikerna.

Jag har alltid intresserat mig för gamla hus i mitt måleri, kanske för att jag själv växte upp i ett av dessa hus som byggdes under artonhundratalet eller nittonhundratalets första hälft. Huset är också en form eller volym där jag kan jobba fritt med ljus och färg för att frammana en känsla i mina bilder. 

I mitt senare måleri har jag också intresserat mig för de människor som har byggt och bebott de gårdar som jag målar. Där har mitt släktalbum gett mig såväl inspiration som underlag för mitt arbete med målningar på temat ”husens folk”.
Efter att ha bott elva år i Stockholm flyttade jag tillbaka till Norrbotten. I dag bor jag i det hus där jag levde min tid som barn, det finns i Orrbyn utanför Råneå i Norrbotten, här har jag också mitt ateljéhus. Jag har arbetat som konstlärare på Konstskolan Sunderby folkhögskola i tjugofem år.

Hemsida: www.leifalarsson.com
E-post: leif@leifalarsson.com