Mattias Eriksson är namnet. 52 år och född, uppvuxen och bosatt i Motala. Utbildad snickare och jobbar som arbetsledare på en byggservice.

Jag är gift med Maud, vi träffades 1985 på gymnasiet. Vi har två söner som också bildat familjer. Det är äldsta sonen Alexander och Julia. Och det är Adam, Hilda, Hugo 3 år och Lucas 1 år.

Att måla och skapa har blivit ett stort intresse på senare år, och allt började med en kvällskurs i oljemålning arrangerad av Folkuniversitetet här i Motala 2013-2014. Vi hade precis sålt huset och av en slump kommit över ett blad med olika kvällskurser på. Min fru och jag anmälde oss, och det blev början på resan som ledet fram till tavlan “Nyfikenhet” som jag fått äran att ställa ut på Liljevalchs.

Motivet är hämtat från en av våra promenader i ett närbeläget naturreservat kallat Staffanstorp. Reservatet hålls öppet med naturbeten och dessa stutar mötte upp oss nyfiket när vi närmade oss.
Till historien hör också att jag är uppvuxen på en gård med mjölkkor som gränsar till ovansagda reservat, i reservatet lekte jag och badade som barn.
Så stutar, naturreservat, nostalgi från en tidigare lekplats, en kilram som jag fått av ett par vänner (de skulle kastas) och målarklåda blev denna tavla.

Inspiration till mina tavlor hämtar jag i omgivningen, naturen och just nu mina barnbarn.
Jag fascineras av ljuset och mörker och hur det faller och kontrasterna som skapas. Även färger triggar lusten att måla.
Jag målar helst i olja men har fuskat lite med akryl, akvarell och färgpennor.

Jag målar med många och tunna lager färg och är ganska strukturerad. Jag vill gärna skissa upp motivet och blanda till samtliga färger jag ska använda för dagen. Det kanske är det som gör att jag kallas ingenjören av de i gänget som träffas och målar (vi kallar oss Verkstadsmålarna).
Om man vill se mer av vad jag skapat så finns jag på Instagram och söker ni på #mattes.malningar så ska ni hitta rätt.