Tord Larsson

Titel 167. Foxtrot
Teknik Assemblage

I landskapet Gästrikland, i "järnbärarland", har järnet haft en alldeles särskild betydelse. I landskapet kring Gästrike-Hammarby, där jag bor och arbetar, fanns järnhanteringen tidigt i historien, ända från före vikingatiden till fram idag. Hammarby hade sin guldålder under 1800-talet då brukspatron Thore Petre drev ett järnbruk här.
Gästrikland är fortfarande i sin guldålder med två stora stålindustrier, Ovako och Sandvik. Järnet är fortfarande landskapets pulsåder. Talesättet att ge järnet då man presterar lite extra, har en särskild betydelse i vårt landskap.

Det blir nu sjätte gången som jag deltar i Vårsalongen. Alla gånger utom en har jag visat skrotskulpturer av olika slag. Så även denna gång. På årets vårsalong visar jag två rävar som ”dansar” i en foxtrot. Skulpturen är uppbyggd av diverse järndetaljer (bl a två skrotade indiska mopedramar) från vårt komplexa industrisamhälle. Anonyma artefakter som förlorat sin ursprungliga funktion och kontext har monterats samman och fått en ny och upphöjd status, förvandlats till något helt annat, genomgått en s k metamorfos.
Skulpturen har även symbolik till vår mänskliga tillvaro där mycket problematiseras och livet går runt i cirklar.

I måleriet, som jag håller igång under vinterhalvåret, ingår djuren mer sällan i motivvalet. I mina skulpturer är de nästan regel. Skulpturerna görs under sommarhalvåret, då jag gärna håller till utomhus i ateljéträdgården.

Många av mina skulpturer har genom åren föreställt djur i olika skepnader, som t ex Hundar utan namn, herrelösa. På vårsalongen 2009 deltog jag med en stor tjur uppbyggd av järnskrot. Den fick namnet Ser rött. På salongen 2011 deltog jag med tre mycket speciella hundar, tre parafraser på tre berömda politiker under 1900-talet (Churchill, Stalin och Hitler). På salongen 2013 visades Myggan, en monstermygga uppbyggd av järnskrot. Fåglar, tuppar av olika slag, var länge ett huvudtema. En tupp visades på Vårsalongen 1987.
Några skrotskulpturer finns på min hemsida: http://www.tordlarsson.se/Skulptur/SkulpturSkrotskulptur.htm

Djuren är tacksamma att arbeta med som objekt, då de ofta är uttrycksfulla i sig själva. De har i historien fått symbolisera olika mänskliga egenskaper och skeenden. I vårt talspråk ingår djuren som förstärkningsord ex. listig som en räv, dum som en gås, envis som en åsna, hal som en ål, etc. Historien är full av mytiska berättelser, där olika djur agerar eller interagerar med människan. 

Som gestaltare av djur är jag bara en i den oändliga raden av konstnärer som sedan urminnes tider tilltalats av djurens olika skepnader. I folktron besatt djuren i många fall övermänskliga krafter och sinnen och det var vanligt att gå i djurhamn för att komma i besittning av dessa krafter.
Urkraften i grottmålningarnas djurskildringar är påtaglig. Var de uttryck för besvärjelser med önskan om god jaktlycka? Eller skapades de efter god jakt i pur glädje? (I en tid då även människan kunde vara villebråd).